Som jag skrev blev det inte riktigt som vi tänkt oss..Min mens kom till en början inte igång som den skulle, jag väntade och väntade! Efter ca 6 månader utan blödningar gick jag till barnmoskan med mitt problem och fick det förklarat att det kunde vara pga hormoner från staven osv! Jag fick tabletter som skulle sätta igång mensen, den kom igång och vi trodde att det var "grönt att sätta igång kampen för att bli 3" månad efter månad provade vi men blev inte gravida!

Jag fick träffa en doktor som undrade om någon i släkten tex har PCO och det finns i släkten! Doktorn talade om för mig att han misstänkte att det kunde vara något sånt!

När man "försökt" få barn i ett år får man skriva in sig på utredning om barnlöshet, det gjorde vi och nu visste vi också att detta komemr bli en tuff resa!!!

Jag har alltid lagt skulden på mig själv, jag visste att min kropp inte fungerar som den ska. Så min största skräck har alltid varit att jag aldrig kommer få ett "eget" barn!

På sjukhuset har vi fått gå igenom terapisamtal, blodprover, spermaprover, ja en massa prover! 

Och som jag tidigare skrev jag har alltid vetat att det är fel på mig, alltid!

Anledningen till att jag pausar lite då och då är för att jag behöver tid, det här rör runt mycket tankar och många tårar. Forrtsättning följer!

Tack för era fina kommentarer, det värmer verkligen <3

Jag har alltid haft problem men vad jag ska använda för preventivmedel! Jag tål inte hormoner och har gått igenom mycket som inte fungerat! För 5 år sen satte jag in en pstav som jag hade i ca 3 år! Jag upplevde det krångligt till en början då jag hade blödnigar hela tiden under 4 månader, ett skiftande humör och allmänt trött, efter 4 månader upphörde blödningarna och resterande tid av de 3 åren va jag "blödfri".

Jag tyckte det va toppen att slippa må dåligt och tänka på piller, smärta osv! Jag och min man har varit tillsammans i + 6 år och när jag skulle byta ut staven för 2 år sen bestämde vi oss att vi inte ville sätta dit en ny, utan att vi ville bli föräldrar, där börjar vår resa mot att bli 3.Men det blev inte alls som vi tänkt oss!

Fortsättning följer!!

Denna blogg handlar om min och min mans kamp för att bli 3. Vi har under 2 års tid försökt att få barn och nu genomgår vi utredningar! Vi har valt att vara anonyma för att kunna skriva fritt. Allt som skrivs i denna blogg är våra tankar, våra känslor och framförallt vår kamp!